Jag parkerade min Nissan Micra och klev ur min lilla bil med mina långa ben. Den nyinköpta pälskappan i äkta polyester gjorde ändå att jag kände mig lite speciell. Även om den köptes på rea från en lågbudget-butik, gav den lite känsla av lyx. Fusk-lyx.
Den är stor och fluffig och har en härlig mörkgrå färg. Jag känner mig lite som ett vilt kattdjur när jag har den på mig. Stolt, hårig, djurisk och bara så glamorös.
Efter att ha gjort mitt ärende och påväg tillbaka till bilen, ser jag den: En katt. Inte vilken katt som helst, en stor och fluffig katt. Ansiktet är svart och resten av kroppen är en härlig mörkgrå nyans. Jag kunde inte sluta titta på den. Den tittade ibland tillbaka på mg och undrade vad mitt problem är, sen tittade den åt annat håll. Den gick långsamt men med stolta steg över gatan med öronen och blicken spetsade framåt. Nyfiket och intresserat. Vi studerade varandras fluffiga pälsar. Katten utstrålade ungefär samma känsla som jag har när jag bär min pälsjacka. Stolt, hårig, djurisk och bara så glamorös. Strax innan jag satte mig i bilen igen försäkrade jag mig om att katten inte var i vägen, och skulle kunna komma till skada om jag körde iväg i all hast. Den hade strategiskt gått åt sidan och satt vid en annan bil. Tryggt och självsäkert. "Vilken fullträff till soulmate" tänkte jag och stannade upp en stund till, för att uppleva stunden av att vi tittade på varandra en sista gång innan jag körde iväg,
en Maine Coon och jag.