Dialog 4, Bakom stängda dörrar

Av: Ronja Lehtonen

En skrivuppgift som jag gjorde under tiden jag studerade skådespelarprogrammet på Sundsgårdens folkhögskola.

KALLE

Vad är det här för en dörr? Har du sett den innan?

MARCUS

Vet inte. Jag har nog bara inte lagt märke till den.

KALLE

Den ser ju helt creepy ut med sin blekta avflagnade färg, något dåligt klotter och det där husnumret är minst sagt riktigt slitet. Eller är dörren ny?

MARCUS

Det kan den väl inte vara. Den ser ut att ha varit där i hundra år.

KALLE

Men varför har jag inte sett den innan? Har du det?

MARCUS

Vet inte sa jag ju! Jag har nog bara inte tänkt på den. Jag har nog aldrig sett någon gå in eller ut därifrån, kanske därför jag inte har lagt märke till den.

KALLE

Så är det kanske. Men varför lägger vi märke till den NU?

MARCUS

Ingen aning. Det är kanske en dörr till ett parallellt universum och någon kanske kallar på oss.

KALLE

Du menade inte det där va?

MARCUS

Vem vet?

KALLE

Tror du dörren är öppen?

MARCUS

Hur ska jag kunna veta det? Prova att öppna den.

KALLE

Gör det själv!

MARCUS

Jag tror inte du vågar!

KALLE

Tänk så går jag rakt in i någons vardagsrum?

MARCUS

Det får du väl veta om du provar att öppna dörren? Vad är det för konstigt ljud som kommer där inne ifrån förresten?

KALLE

Men sluta! Jag hör inget...

MARCUS

Prova öppna den nu bara...

KALLE

Okej, jag provar...

MARCUS

(SKRIKER)

KALLE

Men vad fan gör du!?

MARCUS

Jag bara skojar. Kom igen, öppna nu! Jag lovar att inte skrika igen.

KALLE

Bra, för annars slår jag dig...

Det är olåst!

MARCUS

Men öppna helt så vi kan se in!

KALLE

Jävlar. Här har verkligen ingen varit på minst hundra år. Fy fan vad dammigt!